Varför?

När jag väntade T och han var liten satt jag jämt uppe sent på kvällarna och läste på olika forum om PSD och massa andra olyckliga slut på kvinnors graviditet och små barns liv. Det är så fruktansvärt orättvist hur det slutar för vissa. Dom har inte gjort någonting för att förtjäna den enorma smärtan jag bara kan tänka mig att det är att förlora sitt eget barn. Självklart har jag kommit in i samma period nu igen, läser om allt olyckligt och hemskt som gör att jag inte kommer kunna sova inatt utan bara sitta och strirra på lilla Teo hela natten. Patrick satt och bönade och bad mig att sluta läsa om det där eftersom jag blir så himla ledsen och bara gråter, men jag kan inte sluta läsa. Patrick får för sig att jag blir självdestruktiv när jag är gravid och måste plåga mig själv genom att medvetet göra mig ledsen men det känns som om att det inte skulle kunna hända mig om jag bara är medveten om att risken finns. Skitkonstigt men det känns som så. Kvällar som den här vill jag bara gå in och ta upp T och krama honom. Aldrig någonsin ska jag ta någon människa i min omgivning förgivet. Jag är bara så fruktansvärt rädd att någonting ska hända med min lilla T, bus i magen eller P så det är skönt att gråta lite och vara tacksam över att jag har dessa underbara och högt älskade varelser i mitt liv.
Snart har vi två små liv att ständigt oroa oss över och alltid försöka ge det bästa möjliga i livet. Det kommer bli en livslång upplevelse jag aldrig någonsin skulle vilja vara utan. Nu ska ja gosa upp mig med P i soffan och bara njuta av att min mini-familj är frisk och i livet.

M.

Kommentarer
Postat av: liza

Tack :D Ja jag förstår de du skriver, jag satt också jämnt och läste sånt där när ja var gravid! Och man bara gråter och gråter. =(

2008-11-21 @ 22:25:41
URL: http://mina3barnojag.blogg.se/
Postat av: Eda

Ja, man ska sannerligen vara glad för att de man älskar lever och mår bra, och inte ta någon för givet precis som du säger. Jag kan sitta och plåga mig på samma sätt nu med och jag är då inte gravid!

Älskar dig och er!

2008-11-23 @ 10:03:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0