Teo sover så snällt uppe men nu är det Tilias tur att föra väsen ist. Hon måste ha nån skrikperiod eller nått på kvällarna, stackars är så liten och tröstlös att man inte vet vart man ska ta vägen. Varken rapa, äta, gosa eller nått tänkbart tröstar lilla.
Jag hade glömt bort hur maktlös man känner sig när dom är så små och ingenting hjälper men nu har mitt minne verkligen förfriskats.
Patrick går runt med henne och kollar lite, då blir hon lugn i några minuter iaf.

Idag har det varit alldeles underbart väder ute igen. Vi var upp till Bollnäs en sväng, det var meningen att vi skulle fotografera oss lite men så blev det inte. Såklart blev vi sena sen blev det bara tok alltihop så vi struntar helt enkelt i det.
Lite tråkigt men jag å Patrick kom iaf överens om att vi ska fotografera oss alla nån gång i framtiden ist.

Jag har haft värsta ångest den sista tiden för det verkar som om jag inte kommer kunna amma Tilia så länge som jag hade hoppats på, jag befarar att jag inom en snar framtid kommer bli tvungen att komplettera med ersättning.
Hon verkar redan nu inte vara nöjd även fast hon precis ätit, min kropp verkar inte fatta att den ska producera mer mjölk.
Jag ska prata med BVC sköterskan om det imorgon få se vad hon har för tips så det iaf finns så det räcker åt lillan.

Ne nu blev det ett himla liv här så jag ska försöka göra nått åt saken.
Ha´re bra, hej!