Min far kom hit i lördags kväll och det med besked. Snacka om att han och jag inte kommer överens.
Jag blir galen när det blir turbulens i mina vardagsrutiner och det går inte att undvika när den där människa är vaken hela nätterna och sitter i soffan och toksnarkar hela dagarna. Jag håller ärligt talat på att bli tokig för jag har inte sovit mer än tre timmar på två nätter. Att han dessutom aldrig kan vara tyst är också lite påfrestande, antingen pratar han konstant med hunden, sig själv eller någon annan stackare som knappt orkar lyssna. Hur ska detta sluta? Fan vet när han åker hem om han nu ens gör det. Han har dessutom väckt Teo fyra båda dagarna och då har han vägrat somna om så jag har så glatt fått tagit hand om världens suraste, tröttaste unge. Ja jag tycker synd om mig själv och tänker fortsätta göra det tills karl fattar att jag vägrar ha blöta strumpor liggandes på byrån, kaffepulver i hela köket, toapapper på hela badrumsgolvet och snus överallt.
Nu har han gått till skolan på möte, tack o lov. Äntligen kan man sitta ner och njuta av tystnaden. Ska passa på och städa också om jag orkar, är ärligt talat helt slut både mentalt och fysiskt.
Ha´re bra, hej.