negativ...
Jag är så trött på mitt pessimistiska synsätt här i livet. Jag är jämt negativ, alla som känner mig vet mycket väl vad jag menar. Även fast jag har så himla mycket att vara glad och tacksam över är jag så jävla negativ hela tiden.
Jag är allvarligt talat trött på att vara så himla bitter och sur över skitsaker, men hur ska ja lyckas ändra nånting som ligger i min natur, som jag olyckligtvis har i mina gener?
Jag har börjat tänkt att jag inte ska vara så sur och otrevlig mot Patrick hela tiden. Det går iofs relativt bra men när jag inte märker att han märker det så blir jag bara sur och grinig igen. Jag offrar mig t.ex och äter tacos minst en gång i månaden fast jag tycker att det är skittråkigt att äta det. Jag hatar att göra iordning det, det blir massa disk och det är inte så jävla gott som alla får det att låta som. Men han märker inte alla små saker jag gör för hans skull. Han är verkligen helt underbar på dom flesta sätt, han hjälper till med allt här hemma och tar lika mycket ansvar för allt som jag gör men självklart så måste jag hitta nånting att gnälla på, just för att jag är en sån jävla negativ tråkig människa!!
Jag måste allvarligt försöka ändra på mig själv innan jag blir knäpp. Jag lider verkligen av att vara så arg, sur och grinig hela tiden. Jag måste bara tillägga att det är inte bara för att jag är gravid, jag är sån JÄMT! Jag har varit sån här så länge jag kan minnas och jag vill inte att det är så folk ska se mig. Jag vill vara den glada positiva människan som får folk att bli glada.
Google har varit min bästa vän när det gäller att hitta mystiskt information men hur fan hittar man info om hur man ändrar hela ens synsätt på livet? Jag måste verkligen ta tag i det här innan jag blir allt för gammal och inte vill ändra på mig.
Nu ska ja äta lite varma mackor med min lovely innan han ska till tvättstugan. Jag ska ut med vovven sen också, hon snarkar så fint här bredvid mig nu så jag tror inte hon kommer uppskatta sista promenaden men jag vill inte riskera att få tioliterspölar på golvet ;P
Ha´re bra, hej!
Jag är allvarligt talat trött på att vara så himla bitter och sur över skitsaker, men hur ska ja lyckas ändra nånting som ligger i min natur, som jag olyckligtvis har i mina gener?
Jag har börjat tänkt att jag inte ska vara så sur och otrevlig mot Patrick hela tiden. Det går iofs relativt bra men när jag inte märker att han märker det så blir jag bara sur och grinig igen. Jag offrar mig t.ex och äter tacos minst en gång i månaden fast jag tycker att det är skittråkigt att äta det. Jag hatar att göra iordning det, det blir massa disk och det är inte så jävla gott som alla får det att låta som. Men han märker inte alla små saker jag gör för hans skull. Han är verkligen helt underbar på dom flesta sätt, han hjälper till med allt här hemma och tar lika mycket ansvar för allt som jag gör men självklart så måste jag hitta nånting att gnälla på, just för att jag är en sån jävla negativ tråkig människa!!
Jag måste allvarligt försöka ändra på mig själv innan jag blir knäpp. Jag lider verkligen av att vara så arg, sur och grinig hela tiden. Jag måste bara tillägga att det är inte bara för att jag är gravid, jag är sån JÄMT! Jag har varit sån här så länge jag kan minnas och jag vill inte att det är så folk ska se mig. Jag vill vara den glada positiva människan som får folk att bli glada.
Google har varit min bästa vän när det gäller att hitta mystiskt information men hur fan hittar man info om hur man ändrar hela ens synsätt på livet? Jag måste verkligen ta tag i det här innan jag blir allt för gammal och inte vill ändra på mig.
Nu ska ja äta lite varma mackor med min lovely innan han ska till tvättstugan. Jag ska ut med vovven sen också, hon snarkar så fint här bredvid mig nu så jag tror inte hon kommer uppskatta sista promenaden men jag vill inte riskera att få tioliterspölar på golvet ;P
Ha´re bra, hej!
Kommentarer
Postat av: emma
Ja de är fasen inte lätt å ändra på ett invant beteende. Men du är ju åtminstånde medveten om det, bara de är en bra bit på vägen! Folk ändrar sig inte över en dag, inte du heller! Men man får försöka ta små steg framåt så du själv hinner med i anpassningen! :-)
Postat av: Eda
När jag är sån där (vilket även jag är ofta!) så brukar jag se på nåt avsnitt av "himlen kan vänta" på kanal 1. Man blir lite mer ödmjuk efter det åtminstone ett tag. I mitt fall hjälper det mig att inse att man inte har så mycket att gnälla över egentligen. saknar er kramar!!!
Trackback
