Jolåsåattehh!
Dagen började bra. Vaknade av Patrick halv elva, så satt mina gäster i köket å vänta.
Hmm, hur ska jag lyckas klä mig, tvätta av ansiktet och komma ner å ser relativt fräsch ut?!
Nä det gick inte så jag gick ner lika sliten som vanligt.
Carola och hennes vän Nathalie satt å vänta. Kasta på lite kaffe å fikade. Pratade massa strunt och insåg att jag har gemensamma vänner med Carolas vän. Liten värld, hon är eller bor ju inte i kilafors/bollnäs/andra småhålor runtomkring.

Igårkväll la vi Tilia vid åtta, och denna lilla tösabit sov till 12.15 idag! Det är typ 16 timmar om inte jag räknar helt galet?
I vilket fall så redan vid två var ögonen röda och det blev väldans gnälligt. Ja då var hon trött igen!!
Sov i typ en timme sen vaknade hon o var sååå lissen å stackars.
Häll sig vaken till halv fem då sov hon en halvtimme till.
Resten av eftermiddagen var himla jobbig. Ingenting var roligt, inte ens bus med storebror.
Bara jättetårar som rann, inte alls likt lillsnorpan.
Redan vid sju var ögonen hängiga och alldeles trött igen.
Halv åtta somnade hon igen och sover fortfarande. Jag antar att hon sover hela natten nu, antingen det eller så blir det en väldans jobbig natt för henne.
Hoppas, hoppas att hon inte blir sjuk bara. Teo är lite lite snorig, inte märkbart förutom på nätterna.
Men hon har klarat sig så länge så jag antar att det är hennes tur.

Lilla Teo är så himla rolig. Ett flertal ggr varje dag kommer det så mystiska saker ur den lilla mannens mun att man inte kan göra annat än å fundera över vad som snurrar runt i hans huvud.
Idag satt han och måla o helt plötsligt kom han å visa teckningen o skrek stolt: "Kolla mamma, en krokig bil!"
"Ja Teo det var en väldigt fin bil" svarade jag, vilket jag bittert fick ångra.
Helt galet skriker han krokig bil igen.
"Jaa Teo, jag ser att det är en bil. Du behöver inte skrika." svarade jag ännu en gång.
Då blev han helt hysterisk och tryckte upp teckningen framför näsan på mig å sa sen alldeles lugnt:
"Men mamma, krokibil säger jag".
När jag sen vände på pappret såg jag en stor grönfärgad cirkel. Självklart var det krokodil han menade.
Underbara unge!
Han informerar mig även flera gånger dagligen om att Tilia är snäll, mamma är inte dum, Teo är för liten för att städa upp efter sig, Tilia är för stor för napp, Teo är liten och måste ha napp, pappa har en snopp, mamma har en rumpa, Tilia har också rumpa men Teo har också en snopp. Alla flickor är "han" och alla pojkar är "hon".

För någon dag sen badade Patrick med barnen. När jag tagit upp Tilia skulle han duscha av Teo å reste sig.
Teo stod då länge och granskade sin högt älskade pappa och häver sen ur sig: " Är det där en snigel pappa?" o pekar mellan benen på Patrick.
Både jag och Patrick asgarvade medans Teo upptäckte att han har "en liten snigel" också :)

Jag kan ännu en gång konstatera att dessa barn gör mig så lycklig. Vissa dagar är ju väldigt jobbiga men det kommer hundra små stunder varje dag som väger upp allt jobbigt.
Att Teo kommer och kastar sig i mina armar och klappar på mitt huvud å säger "lilla vän" får allt jobbigt att bara försvinna.

Nu ska jag gå upp å beundra mina älskade barn.
Tilia har förresten i princip helt slutat åla och kryper bara. Reser sig på knä mot möbler (ibland hela vägen upp på fötterna) och sätter sig själv från "stående"/liggande.
Duktig flicka :) Hon blir nog tidigare än Teo med att gå, jag som sagt till alla att hon säkerligen blir snäppet senare när dom sagt det ;)
Visserligen betyder inte det att bara för att hon är tidig att krypa så blir hon tidig att gå men jag tror det, alltså en ren gissning.

Ne nu blir det att stirra på barnen som sagt å sen duscha å sova :)
Ha´re bra, hej!