Tilia säger ofta ; Mamma, jag är faktiskt ledsen fast jag inte gråter.
Hon saknar henne också, lilla tofflan. Hon har nog bara svårare att sätta ord på allt.
Att visa sina känslor och uttrycka sig.
Teo visar öppet och ofta hur han känner. Han pratar mycket om henne.
Frågar mig ofta om jag också saknar henne. Han har börjat med så djupa funderingar att han emellanåt
skrämmer mig. Lilla älskade Teo, på tok för liten för att behöva utsättas för det här.
Huvudsaken för mig är att vi pratar om henne, håller henne vid liv i våra minnen så
barnen minns henne som den fantastiska kvinna hon var.
Hon ville inget hellre än att se alla dessa småttingar växa upp, och jag är säker på att hon kämpade
i det tysta in i det sista för att det skulle bli så.

Älskade älskade farmor. Vi saknar dig så fruktansvärt...