Igår kom min far upp igen. Lite blandade känslor inför hans besök som vanligt. Väldans roligt att träffa honom med det
blir lite påfrestande för mitt allt mer vridna psyke. Vi åkte upp till Bollnäs medans T fortfarande var på dagis sen åkte vi hem och hämta Teo. Lagade mat och umgicks bara. Sen skulle pappa upp till Mattias för  den sedvanliga fader/son-fyllan skulle äga rum i Sibo. Dom hade helt desperat försökt få dit mer folk igår utan vidare resultat. Stackare fick sitta själva. Pappa kom hem nångång inatt, som tur är hörde jag inte det och sov så sött hela natten. Imorse vaknade Teo kl sju som vanligt, han är som ett mänskligt alarm. Inte en minut över sju, aldrig någonsin. Gick upp och såg att sängen patrick ställde upp till pappa igår var tom och pappa hade tryckt ner sig i soffan. Och det var inte det enda som blivit nertryckt den natten. På golvet låg det SEX chipspåsar utspridda och chips precis ÖVERALLT! Jag fick en flashback från min pedantiska tid och rev fram dammsugaren direkt och började städa. Pappa låg och gnällde på soffan men jag orkar inte ta hänsyn till att han var ute och drack igår. Han vet minsann att T vaknade tidigt och att jag inte smyger omkring för att han ska få sova. I vilket fall som helst så vaknade han till liv efter ett tag och reste sig. Då har han lagt sig på en chipspåse också så det var chips i hela soffan. Jaha, då var det bara att dammsuga och torka ur soffan också. Ibland kommer det dagar man ångrar att man gick upp ur sängen och helst av allt skulle vilja dö för en dag. Idag är precis en sån dag. Därför ska jag nog ta och krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och hoppas på att denna dag kommer vända till något bättre lika snabbt som den vände till världens katastrof.
Tack Patrick för att du jämt städar upp efter mig, mina syskon, min pappa och alla andra lortgrisar som på nå vis är kopplade till mig. Ne nu ska ja försöka göra någonting som gör mig lycklig. Äta lite kanske ;)
M.