Igår somnade jag inte förrän vid två, Tilia var så himla ledsen och ingenting som dög.
Vi har börjat med minifom-propparna nu iaf, märker inte någon direkt skillnad faktiskt.
Iofs så sover hon iaf bra på dagarna så man får ju vara glad över det men nätterna har blivit tre gånger längre än dom brukar vara.
Teo däremot vaknade vid fem och ville minsann inte somna om. Han skulle ner å ha välling direkt så då var det bara att gå upp. Sen dess har jag plockat i och ur diskamaskinen, startat en maskin tvätt, plockat undan alla Teos böcker som låg utspridda överallt, vikt en massa tvätt och kollat igenom gårdagens reklam. Nu är jag redan helt slut och vill sooova igen men det vill nog inte T, han sitter och läser bok med mycket hög stämma.
Eftersom jag och Patrick har en av varje nu så innebär det att jag känner att jag inte vill ha fler barn. Jag är så nöjd med dom två vi har och det innebär att Tilia våran sista bebis.
När man tänker på att vi inte ska skaffa fler bebisar blir det lättare att stå ut med all tröstlös gråt och ta vara på dom där små mysiga stunder man inte uppskattar tillräckligt mycket.
Alla sa till oss när vi fick Teo att vi skulle ta vara på tiden när han var liten för det går så fort men just då tänkte man bara att dagarna känns sååå långa och sen bara som att vända på en hand så hade han fyllt ett.
Nu vet jag ju iaf hur sjukt fort tiden går och att dom inte vill ligga och mysa i flera timmar när dom blivit över året (inte Teo iaf)
så därför tänker jag verkligen vara en riktig mysmamma och passa på att bara njuta av att Tilia är en mini-bebis innan hon joinar sin bror och blir en otämjd vilde.
Nu kommer T och vill gosa vilket inte händer varje dag så nu skiter jag i det här ganska rejält och ska inta latposition i soffan med min stora bejb.
Ha´re bra, hej.