Pirrar i magen, men fel sorts pirr...

Vaknar flera gånger varje natt, helt kallsvettig med värsta panikkänslan.
I drömmarna är jag totalt dagvild och varje gång jag vaknar tror jag att det är den dagen.
Dagen med stort, bestämt D.
Torsdagen den 1a september.
Kommer jag ens överleva?
Är det verkligen hälsosamt att på fullaste allvar gå med ständigt magknip flera veckor i förväg?
Vad är det värsta som kan hända?
Antingen så är jag lika hardcore som vanligt eller så skiter sig allt och jag ringer gråtandes till Patrick
och söker lite bekräftelse för att återfå en del av det självförtroende jag just förlorat!
Hoppas det regnar den Dagen. Då syns inte mina tårar när jag skamset vandrar mot bussen igen.
Jag är inte det minsta troende, jag förbehåller mig rätten att ta avstånd från alla sorters religioner men om det finns någon form utav högre makt önskar jag verkligen att den kan finnas på min sida.
Bara den endaste Dagen, torsdagen den 1a september.

Bilder.

Har inte lust eller tid att blogga längre.
Men lite bilder bjuder jag gärna på ;)


Farbror Frej på galej!


Tröttsnorpa sover sött i sin säng :)


Hillbillyboy Marcus skjutsar runt på Tilledill.


Som slutligen slocknade i skrindan.


Glupsk.


A face only a mother can love.


"Moooogela, mooogela" Teos läte när han leker spöke.


Tille ville plocka bort varenda kärna innan hon åt.


Tille är lättroad som vanligt.


Det vackraste jag vet <3


E.T phone home.


Fettobobba is in town.


Mongo-Tille klarar vardagen trots sitt svåra handikapp.


Einstein.


Fika på café symfoni.


Strax därefter blev det glass på dollar. Tjockungar.


My psyko-brother Martin Mögelöga.


Lattjolajban i skogen.


Tille ville vara lika hardcore som sin mamma och ha nagellack.


Tille myser med morfar på badstranden.


Teo med sin "häppiga" Ben 10 klocka.


Gullegos nu på morgonen.


Tille, Moa och Mattias är bara retards.

Jag har inte tid att vänta på det här äckliga körkortet.
Ska upp till studievägledaren idag och orkar inte hålla på och förlita mig
på andra människor som skjuts. För dyker något oväntat upp sitter jag i skiten.
Idag är det verkligen en sån där snusk-stress-dag och båda barnen tar enbart de höga tonerna dagen till ära. De enda gångerna dom är sams och har roligt med varandra är när dom låter som 14
galna jävla elefanter.
Jag släcker hellre en lägereld med mitt ansikte. Jag orkar inte med den här dagen!

RSS 2.0