Teo slockna direkt när han la sig ikväll, helt utslagen efter dagens bus.
Men Tille däremot måste självklart då sätta sig en aning på tvären, problemet är ju
bara att det är så himla stackars Tilia jämt och att hon är så fruktansvärt söt att det faktiskt
inte gör någonting för min del. Hon kommer bara bli skitsur imorgon när vi måste väcka henne ;)
Hon har haft så jobbigt nu ikväll, först låg hon och sjöng i vanlig ordning.
Men sen blev det lite ledsamt däruppe och försiktigt börjar hon ropa efter mamma.
Efter ett par-tre rop är det inte försiktigt längre utan helt förtvivlat.
Kommer upp o då säger stackars Tille att hon fryser om sina fötter. Hon måste ha strumpor.
På med strumpor fast det är tokvarmt inne hos oss. Puss o gonatt.
Efter några minuter är det väldigt stackars igen.
Hon är såååå törstig. Ja Tilia, du svettas väl ut all vätska genom fötterna tänkte jag men
en halv mugg med vatten senare var hon nöjd. Puss o gonatt trodde jag men icke.
Efter tio minuter hörs ännu en klagosång från övervåningen.
Staackars lilla Tille har såååå ont i armen. Upp och blåser på armen som tillsynes är oskadd men ojoj så ont hon har.
Puss o gonatt igen.
Några minuter går sen är det samma visa igen, ynkliga lilla Tille har ont i andra armen också.
Men stackars liten, hur ska detta sluta? Kommer HELA armen behöva amputeras?
Den här gången räcker det inte att pussa o blåsa, hon måste ha plåster.
Ner och hämta ett plåster innan hennes pipiga skrik om plåster väcker Teo.
På med plåstret och sen puss o gonatt.
Minutrarna går och jag tror nästan hon somnat, sen kommer det.
Helt galen och med en så gäll röst att jag tror hon har plåstret i halsen! MAMMA! MAMMA! MAMMA!
"Tappat plåstret, ont armen!" Tillbaka med plåstret, puss o gonatt.
Snälla Tilia somna nu innan din bror vaknar och blir vansinnig över allt spring där uppe.

Ha´re bra, hej!