Det kommer bli en ganska tuff tid nu ett tag framöver.
Jag har då inte klarat av att släppa min älskade Saga, massor av människor har hört av sig.
Underbara människor med erfarenhet av både Saga och hennes "släktingar" från samma uppfödare.
Men jag kan inte, jag vill inte! Jag tänker helt enkelt inte.

Vi kommer ligga efter med en hel del pengar, och jag kan bara sitta o glo medans det känns som om
allt rasar. Jag blir så himla besviken på mig själv. Jag är JÄMT noga med allt som rör våran ekonomi,
barnen, räkningar ja men allt sånt där "vuxet".
Men nu är det helt kört, och jag kan inte förstå hur jag kunnat vara så dum att inte kollat upp det innan!
Oavsett om jag hade klarat av att sälja hunden hade det inte hjälp så himla märkbart.
Därför klarar jag inte av det, det ändrar ju inte situationen. Ska jag dessutom inte kunna
få ha min älskade kvar och ändå sitta i samma kassa sits?! Nej du tack!

Barnen somnade fint ikväll, Teo fick vara vaken en timme längre. Hade lite fredagsmys med sin morfar
såhär på kvällskvisten.
Nu är Patrick iväg en sväng och jag sitter o glor.
Just idag har jag varit sådär extra glad över att mina barn är världens finaste, friska och alldeles perfekta.
Trots, skrik och tjuvnyp hör till vardagen men allt det bra överväger allt det.
Min fina Teo talar ofta och gärna om hur mycket han älskar alla. Han har kallat Tilia "min lilla snutta" hela dagen :)
Tilia går och ropar på Teo såfort han försvinner ur hennes syn; BEEEOOO! eller PEEEOOOO!
Teo är dock ganska snabb att ha talövning med henne och förklara att han heter T E O
vilket får henne att börja asgarva och springa därifrån!
Det är så fint att se vilket starkt band dom har våra små, jag är övertygad om att dom
kommer få lika bra relation till varandra som jag har med min bror.
Han är en av mina bästa vänner och jag skulle göra allt för honom.
Tilia har en sån tur att hon har en så överbeskyddande "häppig" Spiderman till storebror och
även om dom kommer bråka så vet jag att precis som med mig o Mattias är det glömt inom bara några minuter.


Förresten satt barnen o lekte i köket idag och jag hörde att dom babbla båda två så jag smög dit och lyssnade.
Då satt Teo till Tilia: Jag heter Teo och är sex år. Du heter Tilia och är bara fem år.
Tilia blev jättearg och skrek Nej ungefär 20 ggr då sa Teo lungt: Nehe vi är sex år, Teo och Tilia.
Då började hon skratta som en galning sen fortsatte dom sådär lääänge. Teo hitta på lite vad som helst och Tilia ändrade historien allt eftersom :)

Älskade underbara små, det finaste jag någonsin fått <3

Ha´re bra, hej!