Idag är det 13 dagar sen Marika insjuknade.
Varenda liten tanke de senaste 13 dagarna har varit om Marika.
De första dagarna gick det väldigt fort, hon blev sämre och sämre.
Sen efter 3 dagar när hon nästintill inte kunde bli sämre stod allt bara still.
Flera dagars oro över varför hon blivit så sjuk, hur kan en så ung och annars frisk människa
bara plötsligt insjukna sådär? Att vara ovetandes är det mest frustrerande nästan.
Bara tanken på att underbara Marika plötsligt blev så sårbar har fått mig att kräkas flera gånger om.
Jag kan inte fatta hur man har fått dagarna att gå, men helt plötsligt är det kväll igen och
innan man vet ordet av det har det gått två veckor.
Jag har verkligen tur som har en så underbar familj som finns här jämt, och alla andra underbara människor som tänker på Marika.
Imorgon ska jag äntligen träffa henne igen, när jag är van att hon är här nästan dagligen har
den här saknaden varit outhärdlig.
Älskade underbara Marika, jag vill inget hellre än att hon blir frisk och kommer hem igen <3