Jag fick den brillianta idéen om att nyår är ett alldeles ypperligt tillfälle att sluta snusa.
Patricks snusning kostar inte ens en tredjedel av det jag snusar för. Mitt samvete klarar inte av det längre.
Jag lägger massa pengar varje månad på ett äckligt beroende.
Men asså ärligt talat, vad fan har jag gett mig in på?! Hur fan tänkte jag nu liksom?
Jag har två alldeles utomordentliga barn, dom är ju verkligen vackra att titta på och så.
Men dom kan då konsten att reta gallfeber på mig, vilket de båda har sysselsatt sig med hela dagen!
Vafan, hur tänkte du nu Madeleine?!
Jag blir så arg när jag sitter här en kvart efter att kiosken har stängt med en sambo som är utanför gävle nånstans och skakar och tänker att jag faktiskt inte behöver snus, det är ju jättebra om jag slutar med det.
Men vaaaaarför just nu lilla du?! Snart börjar skolan igen, jag ska stressa arselet av mig varje morgon för att hinna med en buss som gör att jag måste sitta i Bollnäs och vänta i 55 jävla minuter innan jag ens börjar. Allt detta för att
mina lärare som utav en händelse bor i bollnäs har bestämt att vi ska börja den idiotiska jävla tid vi gör.
Vad är det jag gör mot mig själv? Hela dagen har jag varit som en jävla bomb, såfort någon varit minsta fel har jag gormat, kastat grejer och varit allmänt jävla barnslig. Men varför skulle jag då sluta snusa just precis detta jävla nyår? Ja det finns ju en hel del rimliga förklarningar till det men jag tänker inte se det logiska i det hela.
Jag har de senaste åren snusat minst en dosa om dagen, jag snusar dygnet runt, sover med skiten till o me.
Såfort jag tar ut den ena åker den andra in, det är det jag sysselsätter mig med om dagarna.
Jag snusar så hela min käft känns helt söndertrasad, varför?!
Trots att jag inte snusat på ett bra tag nu, nån dag sådär så svider det fortfarande. Då har det liksom gått för långt.
Jag har ganska tur, mina tänder är skonade och det syns ju inte direkt att jag snusar på dom.
Lika bra att sluta innan hela munnen ser ut som en jävla slagfält.
Men jävlar vad jag svamlar om massa orelevanta saker och har tappat förmågan att vårda mitt språk.
Det var ju nämnligen också ett av mina nyårslöften, anstränga sig satan för att inte svära lika mycket.
Jag tycker att det är fruktansvärt ovårdat att svära, iaf vid opassande situationer. Krossar man lilltån mot vardagsrumsbordet får man svära, hur länge man vill. Men i brist på någon bra o säga är det inte okej.
Utan snus i över en timme försmäktar jag på denna ö!
Jag ringde min älskade. Han var i Tönnebro nu, har kollat på en bil som tydligen inte hamnade i våran ägo.
Han köper med en dosa. Jag ska bara ha den i fickan, det går nog lite bättre då.
Då har jag ju ett val. Snusa eller inte. Nu har jag inget val, för jag har inte snus, och då vill jag ha det ännu mer än om jag har det.

Nu ska jag kolla på tre kronor. riktig kvalitetsunderhållning från nittiotalet får mig säkert på bättre tankar.
Ha´re bra, hej!