Resan bokad och betald, i september åker vi till turkiet.
Vi toklängtar redan allihopa, det ska bli så skönt att komma bort från
vardagen och få ett avbrott från allt jävla elände om så bara för en stund.

Sorg och saknad stannar dock inte hemma, men jag hoppas vi får det bra trots det.
Senaste dagarna har varit tuffa, hittat massor av gamla födelsedagskort till både mig och barnen
ifrån henne. Hennes digitala bokstäver som skrivit "Grattis Tilia på din 3-årsdag önskar farmor Fagersta och Reidar."
har fått mig att brista ut i gråt ett flertal gånger bara idag.
Jag insåg att jag har fått mitt sista vykort ifrån henne. Väntar dock fortfarande på att hon ska ringa.

Jag och loijs köpte varsitt smycke med ett delbart hjärta och la ena halvan till henne och har en varsin halva själv.
Tidigare stod jag i duschen och Teo satt på toalettstolen och pratade med mig.
Efter en stund sa han: "Om man älskar farmor Fagersta jättemycket får man gråta mamma, och duscha med halsbandet på." Älskade Teo, hennes bortgång tar hårt på honom.
Han pratar mycket om henne och ofta är han orolig att jag ska bli ledsen om han t.ex råkat fråga om jag pratar med henne i telefonen innan han kommer på sig att det inte går.

Han var helt fantastisk på begravningen, jätteledsen var han men det gick väldigt bra.
Han köpte en stor solros som han ville lägga på skattkistan sa han, så det fick han göra.
Och ett kuvert med en teckning han gjort.
På hemvägen såg han lite lurig ut och säger efter en liten stund att han ville öppna skattkistan och bara gosa en snabbis med farmor fagersta men det fick man inte göra.

Ne usch nu ska ja göra mig klar för en jobbnatt.