Ja jag är visserligen värdelös på att uppdatera, men det är erat fel.
Det är ju så tråkigt att logga in på blogg.se o inte ens se en endaste liten ny kommentar.
Jag bombar med bilder och stundvis händelserik text om både de ena o det andra,
what doooo you want from mee, haa?!
Det är egentligen skitsamma för jag har sällan tid att sitta vid dators annat än när uppgifter ska renskrivas men ändå!
Fuck you all!
/Madeleine.

Väldigt snålt med uppdateringar här, massiv bloggtorka som förhoppningsvis ger med sig ;)
Dagarna rullar på och det med en skrämmande vart, hinner knappt vakna innan det är dags att
lägga sig igen känns det som.
Har två kurser nu, social omsorg mån-tis-ons och sjukvård tors-fre.
Jag är väldigt angelägen att bli färdig med den här utbildning illa kvickt så nu kommer det bli en jobbig period
framöver. Förutom 5 dagar i skolan varje vecka har jag hemmastudier på båda kurserna de dagar jag inte har respektive kurs, det vill säga FULLT UPP!
Massor av inlämningsuppgifter på båda kurserna och de är riktigt krångligt med alla lagar ; HSL, LSS, SFS o allt va de nu är.
Och sjukvården är rent ut sagt fördjävlig, nästan så jag ångrar att jag valde den inriktningen men om det är
så att jag vill ha psykiatrin eller utvecklingsstörning så kan jag fortsätta i höst.
Annars ska jag läsa in så jag får ett fullständigt slutbetyg i höst, har bara betyg i Sv A så jag har en hel del kurser
att läsa in. Känns som om det är lika bra att göra det direkt utifall jag får för mig att plugga vidare till sjuksköterska
vilket det redan finns stora funderingar runt.
Massa babbel om min vardag, det är långa dagar utan mina älskade här hemma.
Hinner knappt komma hem förän det är dags för dom att krypa till kojs och åker vanligtvis innan dom vaknat på morgonen. Det är inte roligt, men den korta tid jag får med dom varje dag fylls med massa bus och gos!

Älskade Tilia har blivit enorm, hon pratar o pratar så öronen blöder mellan varven. Älskade lilla Tille <3
Riktiga fistfighter mellan dessa små rara barn, hon har verkligen lärt sig av sin bror och kan nu försvara sig mot
hans impulsiva attacker. Och Teo´s extremt gnälliga, tjatiga och trotsiga period börjar ebba ut, vilket jag
är så enormt lättad över.
Det är inte det minsta roligt att känna sig som värsta tjatmorsan, jag vill ju vara den roliga bullmamman mina hjärtan förtjänar. Men lite ordning och reda tar dom knappast skada av men det är inte
så populärt hos våran herre i huset. Han talar ofta och gärna om för oss att han vet att han inte får bestämma allt själv men om han säger att han vill så är det så det är.

Jag känner mig bara väldigt lyckligt lottad som har min älskade familj att komma hem till varje dag,
barn som springer ner mig bara jag kommer innanför dörren och skriker mamma av lycka!
Tids nog när jag är färdig med skolan för den här gången iaf kommer jag säkerligen tycka att det var värt det men just nu är det verkligen mycket och fullt upp jämt!

Nu ska jag försöka plocka undan lite här och tvätta några maskiner innan det är dags att sleepa.
Slänger in några bilder på de vackraste jag vet <3

 

 

 

 

 

Nu måste jag sätta fart o få nånting gjort!

Ha´re bra, hej!

Orkar inte blogga längre, massor av energi försvinner på skolan och min älskade familj.
I helgen drog vi ner till Södertälje, fre-lör. Massa mys att träffas om så bara för en liten stund.
Resan ner och hem gick över förväntan och båda barnen var mycket nöjda med våran snabbvisit i storstan.
Söndagen spenderade vi utan barn i Gävle, men Patrick tog med sin fru såklart.
Idag har barnen varit på dagis och jag har gjort massa tråkigt skit, påbörjat några uppgifter och donat med papper.
Imorgon ska Patrick skjutsa ner Tomas till Fagersta så han kan köpa Janne och Saras bil, då får han samtidigt äran att träffa min farbror Stefan, vilket händer typ en gång per år. Jag sitter o klurar på om hela familjen ska åka med men överväger att plugga o lämna barnen på dagis i vanlig ordning. Men jag saknar min farmor så himla mycket<3
Vi får se hur vi gör, jag tror hon verkligen skulla uppskatta om vi kom ner, även fast det bara blir en snabbis isf.
Ne nu kommer det en hel hög med bilder istället på mina nära o kära.


Teo gick lös med min ögonskugga i hela ansiktet när jag stod i duschen :)


Teo klättrar på enorma snöberg hemma hos min mormor o morfar :)


Patrick gjorde en snögrotta o kasta in Tilia där ;)


Jag gjorde ost/skink-paj som smakade kanoners :)


Och en broccolipaj som smakade ännu bättre ;)


Finaste Tilia hemma hos Loijsan o Joni. Smakar på ninos nya korvar.


Martin blev lite ledsen när det var dags att åka hem :( Älskade <3


Teo sitter o spelar xbox.


Strike a pose!


Teo´s nya favoritgrimas. Jag skrattar så jag dör såfort jag ser honom såhär!


Min fina påväg till gävle :)


Min allra minsta bror, Marcus.


Min allra bästa bror, Martin <3


Lilla huset på prärien ;) Mormor o morfars :)


Morfar och Patrick diskuterar någonting :)


Spelgalen 3-åring.


Risifrutti is the shit. Båda barnen smäller i sig sylten o lämnar resten.


En normal bild på Teo bland alla crazyfaces!


Moa fotade Mattias efter att han försökt fota sig själv 10 ggr.


Tilia skuttar omkring i julklappen från faster Erika m fam. Sötsessan!


Ne nu ska ja mysa ner mig med min karl innan han somnar på soffan.
Ha´re bra, hej!

om att studievägledarna på Bollnäs stadshus är ett jävla skämt!
I augusti förra året började jag studera på Komvux Vård.
Innan det var jag till stadshuset och träffade en av dessa studievägledare.
Denna hjälpte mig med min ansökan till skolan för HT och VT och CSN, då sånt är helt främmande för mig.
Sagt och gjort, allt funkade jättebra i skolan och med CSN hela förra terminen.
Denna vecka startade vårterminen men då visade det sig att jag inte är registrerad på kurserna jag ska läsa.
Nånstans har min ansökan gått upp i rök och ingen människa kunde förstå hur det kunnat hända.
Jag har blivit kallad till kursstart men ändå fanns jag inte med på några klasslistor.
När jag väl kom till skolan för att styra upp detta upptäcker en av damerna på skolan att jag inte har blivit betygsatt på förra terminens kurser. Jag har skött skolan alldeles utomordentligt och har fått slutbetygen för kurserna skickat på mail men detta fanns inte med i deras data.
Jag blev vansinnig och hittade två av mina lärare och frågade hur det kom sig att en hel termins skolarbete inte finns betygsatt i deras data, hon hade inget vettigt svar på det.
Jag sa vänligt till henne att senast imorgon (dvs idag) ska mina betyg finnas inskrivna.
När jag sedan skulle träffa någon av studievägledarna för att kunna ansöka på nytt till kurserna jag har kvar så fanns såklart ingen anträffbar. "Lämna namn och nr i receptionen så hör någon av dom av sig"
Hela dagen gick utan att någon hörde av sig, och jag blev mer och mer arg! De flesta kurser har ju redan startat!

Men sen 16.15 ringer en av dom o så lyckas jag övertala henne att hon ska lägga till mig på ett antal kurser, jag hade pratat med skolan o kollat så det fanns plats på dom och så.
Då blev hon lite bitter då jag måste läsa kurserna i en annan ordning eftersom jag har en hel del färdigt.
När det saknades 50 poäng till heltidsstudier bestämde hon att lägga till en 200 poängskurs, det var enligt henne det enda sätter vi kunde lösa detta på.
Sååå nu kommer jag antagligen plugga arslet av mig, men lika glad för det är jag ;P
Jag hoppas iaf att det löser sig nu illa kvickt med skolan o ansökningar osv så jag får pengar från CSN nån gång.
Senaste utbet var i november så kronorna börjar sina såhär snart två månader senare!

Ne nu blir det frukost med min T.
Ha´re bra, hej!

Idag fyller Martin sex år, herregud! Han var ju nyss två år!
Han är en sån underbar liten pojke som har skänkt mig så enormt mycket lycka de senaste åren.
Innan jag själv fick barn spenderade jag varje lediga stund med honom, han betyder lika mycket
för mig som mina egna barn. Sen jag själv fått barn har jag haft så dåligt samvete att
jag inte haft samma tid för honom. Från att träffas och hitta på saker varje dag till att han
kommer typ en gång i veckan. Han betyder väldigt mycket för mig och vi har en väldigt speciell relation.
Jag kommer alltid finnas vid hans sida och jag älskar honom enormt mycket.

Grattis på din dag finaste Martin <3


Patrick och Martin för herrans massa år sen :)

Liten minibild på mig och Martin. (och Bertil på ett hörn)


Min fina Martin och flottface.


Så mycket kärlek till denna pojke!


Och patrick har varit en av favoriterna genom åren också :)


Finaste Martin :)


<3





Nu ska ja sysselsätta mina vilda innan Tilia sover middag.
Sen ska vi vandra till mamma på kalas.
Ha´re bra, hej!

Jag fick den brillianta idéen om att nyår är ett alldeles ypperligt tillfälle att sluta snusa.
Patricks snusning kostar inte ens en tredjedel av det jag snusar för. Mitt samvete klarar inte av det längre.
Jag lägger massa pengar varje månad på ett äckligt beroende.
Men asså ärligt talat, vad fan har jag gett mig in på?! Hur fan tänkte jag nu liksom?
Jag har två alldeles utomordentliga barn, dom är ju verkligen vackra att titta på och så.
Men dom kan då konsten att reta gallfeber på mig, vilket de båda har sysselsatt sig med hela dagen!
Vafan, hur tänkte du nu Madeleine?!
Jag blir så arg när jag sitter här en kvart efter att kiosken har stängt med en sambo som är utanför gävle nånstans och skakar och tänker att jag faktiskt inte behöver snus, det är ju jättebra om jag slutar med det.
Men vaaaaarför just nu lilla du?! Snart börjar skolan igen, jag ska stressa arselet av mig varje morgon för att hinna med en buss som gör att jag måste sitta i Bollnäs och vänta i 55 jävla minuter innan jag ens börjar. Allt detta för att
mina lärare som utav en händelse bor i bollnäs har bestämt att vi ska börja den idiotiska jävla tid vi gör.
Vad är det jag gör mot mig själv? Hela dagen har jag varit som en jävla bomb, såfort någon varit minsta fel har jag gormat, kastat grejer och varit allmänt jävla barnslig. Men varför skulle jag då sluta snusa just precis detta jävla nyår? Ja det finns ju en hel del rimliga förklarningar till det men jag tänker inte se det logiska i det hela.
Jag har de senaste åren snusat minst en dosa om dagen, jag snusar dygnet runt, sover med skiten till o me.
Såfort jag tar ut den ena åker den andra in, det är det jag sysselsätter mig med om dagarna.
Jag snusar så hela min käft känns helt söndertrasad, varför?!
Trots att jag inte snusat på ett bra tag nu, nån dag sådär så svider det fortfarande. Då har det liksom gått för långt.
Jag har ganska tur, mina tänder är skonade och det syns ju inte direkt att jag snusar på dom.
Lika bra att sluta innan hela munnen ser ut som en jävla slagfält.
Men jävlar vad jag svamlar om massa orelevanta saker och har tappat förmågan att vårda mitt språk.
Det var ju nämnligen också ett av mina nyårslöften, anstränga sig satan för att inte svära lika mycket.
Jag tycker att det är fruktansvärt ovårdat att svära, iaf vid opassande situationer. Krossar man lilltån mot vardagsrumsbordet får man svära, hur länge man vill. Men i brist på någon bra o säga är det inte okej.
Utan snus i över en timme försmäktar jag på denna ö!
Jag ringde min älskade. Han var i Tönnebro nu, har kollat på en bil som tydligen inte hamnade i våran ägo.
Han köper med en dosa. Jag ska bara ha den i fickan, det går nog lite bättre då.
Då har jag ju ett val. Snusa eller inte. Nu har jag inget val, för jag har inte snus, och då vill jag ha det ännu mer än om jag har det.

Nu ska jag kolla på tre kronor. riktig kvalitetsunderhållning från nittiotalet får mig säkert på bättre tankar.
Ha´re bra, hej!

Är så otroligt bitter idag, vaknade imorse och insåg livets alla orättvisor.

Igår vaknade Teo skiiiittidigt!
Patrick fick den äran att stiga upp då, så fick jag sova ett litet tag till.
Teo fick öppna två paket på morgonen, en buzz lightyear-dräkt och en barn-dator.
Han blev helt överlycklig och har nästan bott i den dräkten sen igår morse :)

Vid nio-tiden vaknade Tilia och fick öppna ett paket, en docka som hon så varsamt donade med tills det var dags att sova en sväng. Men lilla mini vägrade ju somna, vi skulle till mamma o Åke vid halv två men när klockan närmade sig halv ett behagade lilla snorpa att somna.

Väl hemma hos mamma vägrade Teo äta, han tyckte inte om nånting sa han. Det är som vanligt iofs,
men lilla Tille äter för dom båda ;)
Senare kom tomten o då var inte "häppiga" Teo lika kaxig längre. Men alla barn var så vänliga mot tomten
och Tilia sprang och skulle ta allas klappar.

Efter att ha öppnat MASSOR av klappar, pratat massvis, ätit en hel del julgodis och busat med barnen åkte vi hemåt.
Vi hade en del att plocka med när vi kom hem o barnen fick så mycket fina leksaker.
Tilia fick mestadels kläder men också en spjälsäng till sina dockor, en ny docka, 3 barbiedockor, en prinsesstelefon, en prinsessklänning, hello kitty-gosdjur, hårborste och massa mer.

O Teo fick massor av fina saker han med, han blev jätteglad för allt!
Tänk om det kunde vara jul lite oftare, det är så mysigt att träffas alla och det händer inte ofta tyvärr.

Nä nu slänger jag in lite bilder innan jag ska göra iordning lite kaffe.


Jag och min underbara T.


Att ta seriösa bilder är inte riktigt Teos grej ;)


Älskade Mini <3


Teo lattjar i sin nya dräkt :)


Lilla Tille hemma hos mormor o Åke. Jag hade gjort knäckklubbor och
massa annat gotta som barnen smaska på efter maten :)


Yrvädret fick självklart också sockerkick ;)


Marcus o långtungan Tille <3


En väldans långhårig Martin <3


Moa och Marika stod o värmde sig.


Min fina Tille busar med någon av sina mostrar.


Spanar på tomten :)


Tille får paket av tomten, lite tveksam bara.


Martin hade också varit snäll o fick paket.



Nu börjar huvudet dunka så nu blire kaffe.
Ha´re bra, hej!

Patricks hosta är borta helt. Eller ne den är inte borta. Den hamnade hos mig istället.
Det värsta jag vet är hosta, eller att höra andra människor hosta. Eller se det.
Ja men jag hatar milt sagt allt som har med hosta att göra.
Hoppas eländet försvinner snart annars blir jag knäpp. Varenda muskel i magen värker och
halsen skriker efter lite lung och ro!


Barnen har haft luciafirande på dagis, massa mys!
Såg inte så mycket av Teo då vi stod en bit ifrån men Tilia satt så sött så :)

Vi har trots att det gjorde väldigt ont lämnat iväg Saga på prov, en jättetrevlig herre som
bokstavligen föll när Saga kom och knuffade mot honom.
Jag vet att hon får det bra där, men då är ju bara det lilla problemet.
Hur bra får vi det? Teo blev jätteledsen, han älskar ju alla djur och speciellt Saga. Dom var ju som bästa vänner.
Jag försökte förklara att det kostar mycket pengar att ha en sån stor hund men han förstår
ju inte riktigt det där med pengar. Han tror ju att hans skrammel i spargrisen räcker till att köpa hela världen ;)
För mig kändes det minst lika jobbigt, älskade Saga. Snällaste hunden jag träffat.
Hon är verkligen världens bästa hund.
Det känns surt när man måste prioritera bort en sån stor del av ens liv för att kunna tillgodose de behov
dom viktigaste har, dvs familjen.
Men om det är så att allt går som planerat med Saga hos honom så faller alla bitar nu på plats och vi slipper gå i personlig konkurs.

Så många människor är så himla snabba att dömma. Dom skulle aldrig sälja och dom skulle ju hellre bo på gatan bara dom fick ha sin hund kvar.
Jag tänker inte ens förklara mig för såna människor, jag är en sån människa som alltid sätter mina barn först.
Jag kan inte ha på min samvete att jag valde att hämta tillbaka en hund som det visade sig att vi inte har råd att ha när vi får vända på varje krona.
Det är fruktansvärt att folk kan komma och dömma ut en totalt när man redan mår jättedåligt över situationen.
Det var knappast ett lätt beslut men jag måste se det utifrån min familjs bästa.
Nog om det nu.
Slänger in lite bilder istället


Datanörden :)


Martin kom ner och lekte en dag :) Älskade Martin <3


Martin passa på att bada medans han var här eftersom dom inte har
badkar hemma. Teo var minst sagt nöjd :)


Mina fina pojkar <3


Tilia fick bada efter grabbarna, hon satt och luktade på sin badbomb :)


Den var väldigt intressant samtidigt som hon verkade tycka den var lite äcklig ;)


Tilia låg och sura över att hon inte fick låna Teos Toystory-gubbar :(


Teo som tränat på att skriva sitt namn ganska länge nu fick tag på en
spritpenna och visade sina färdigheter på deras lilla träkärra.


Tilia är alltid så vänlig och hjälper gärna till med städningen :)


Nu kom bilderna lite hullerombuller men här är iaf Martin och Teo :)


Teo donade med pepparkakshjärtan som vi hängde i julgranen.


Han tog i som en dåre för att få ut kristyren :)


Teo har börjat göra så fina gubbar :) Duktiga killen!


Tilia påväg till dagis för luciafirandet :) Sötaste lilla tomtemor.


Fina små tomtar och lucior :)


Teo blev lite för tjock om magen med jackan så hans tomterock blev för liten ;)


Finaste Tilla <3

Ne nu ska jag smyga upp och väcka Patrick så det blir någon ordning på torpet idag!
Ha´re bra, hej!

Det kommer bli en ganska tuff tid nu ett tag framöver.
Jag har då inte klarat av att släppa min älskade Saga, massor av människor har hört av sig.
Underbara människor med erfarenhet av både Saga och hennes "släktingar" från samma uppfödare.
Men jag kan inte, jag vill inte! Jag tänker helt enkelt inte.

Vi kommer ligga efter med en hel del pengar, och jag kan bara sitta o glo medans det känns som om
allt rasar. Jag blir så himla besviken på mig själv. Jag är JÄMT noga med allt som rör våran ekonomi,
barnen, räkningar ja men allt sånt där "vuxet".
Men nu är det helt kört, och jag kan inte förstå hur jag kunnat vara så dum att inte kollat upp det innan!
Oavsett om jag hade klarat av att sälja hunden hade det inte hjälp så himla märkbart.
Därför klarar jag inte av det, det ändrar ju inte situationen. Ska jag dessutom inte kunna
få ha min älskade kvar och ändå sitta i samma kassa sits?! Nej du tack!

Barnen somnade fint ikväll, Teo fick vara vaken en timme längre. Hade lite fredagsmys med sin morfar
såhär på kvällskvisten.
Nu är Patrick iväg en sväng och jag sitter o glor.
Just idag har jag varit sådär extra glad över att mina barn är världens finaste, friska och alldeles perfekta.
Trots, skrik och tjuvnyp hör till vardagen men allt det bra överväger allt det.
Min fina Teo talar ofta och gärna om hur mycket han älskar alla. Han har kallat Tilia "min lilla snutta" hela dagen :)
Tilia går och ropar på Teo såfort han försvinner ur hennes syn; BEEEOOO! eller PEEEOOOO!
Teo är dock ganska snabb att ha talövning med henne och förklara att han heter T E O
vilket får henne att börja asgarva och springa därifrån!
Det är så fint att se vilket starkt band dom har våra små, jag är övertygad om att dom
kommer få lika bra relation till varandra som jag har med min bror.
Han är en av mina bästa vänner och jag skulle göra allt för honom.
Tilia har en sån tur att hon har en så överbeskyddande "häppig" Spiderman till storebror och
även om dom kommer bråka så vet jag att precis som med mig o Mattias är det glömt inom bara några minuter.


Förresten satt barnen o lekte i köket idag och jag hörde att dom babbla båda två så jag smög dit och lyssnade.
Då satt Teo till Tilia: Jag heter Teo och är sex år. Du heter Tilia och är bara fem år.
Tilia blev jättearg och skrek Nej ungefär 20 ggr då sa Teo lungt: Nehe vi är sex år, Teo och Tilia.
Då började hon skratta som en galning sen fortsatte dom sådär lääänge. Teo hitta på lite vad som helst och Tilia ändrade historien allt eftersom :)

Älskade underbara små, det finaste jag någonsin fått <3

Ha´re bra, hej!

Endast lilla Teo är vaken.

Tille och T har haft en mild släng av magsjuka, såhär i efterhand inser jag att dom klarade sig riktigt bra!
Teo hade det väldigt jobbigt då han var så väldigt törstig och ville svepa i sig glas efter glas med vatten
och förstod inte riktigt att man måste dricka jättejätte lite jätteofta istället.
Men det gick över lika fort som det kom kändes det och det är ju väldigt tur det!
Både jag och Patrick klarade oss, tackolov!!

Fast vi har båda två åkt på värsta förkylningen i mannaminnen!
Hostar så jag vet inte vad, feber och allmänt skit.
Igår kände P sig piggare och han gick omkring o va så glad
-"Såhär pigg har jag inte känt mig på över en vecka!"
Hela eftermiddagen och kvällen spenderade han i soffan sen, natten också förövrigt.
Det går väl över tids nog men det börjar bli jobbigt, halsen sönderhostad och varenda muskel i magen
värker efter all jävla hosta!

Lilla Saga är fortfarande kvar med oss, massa människor har hört av sig men jag har
stört på mig småbagateller (antagligen för att jag innerst inne inte vill detta)
Ingen verkar liksom förtjäna min lilla lilla!
Och som sagt Teo skulle bli jätteledsen. Dom har så himla roligt tillsammans och han
skulle sakna henne så väldigt.
Ja jag vet ärligt talat inte hur fasiken vi ska lösa detta då vi får minimalt med pengar i dec.
Karma...? Eller..?

Nu ska jag ge T frukost och se om han har lust att klä på sig i tid för en gångs skull.
Ha´re bra, hej!

Som åtminstone trogna läsare vet så har det varit mycket tankar och funderingar kring våran älskade Saga.
Då dumma jävla jag inte tidigare kunnat se att detta ska komma så har vi satt oss i situationen att vi inte
har råd att ha kvar Saga. Det är så jävla pissigt och jag blir så himla ledsen och besviken på mig själv!

Jag gick o trodde att man åtminstone skulle få en liten utbetalning från CSN i december gick ju på en nit.
Inte en krona på hela december. Mitten av januari kommer första.
Jag hatar pengar, jag hatar att prata om pengar och jag hatar verkligen den stora bristen på skiten!

I vilket fall som helst så efter att ha dragit ut på det ett bra tag la vi med stor sorg i hjärtat ut en annons.
Massa, säkerligen underbara människor har ringt och mailat.
Men jag får panik, jag vill ju inte det här. Hur ska jag kunna se någon annan familj gå iväg med MIN hund ännu en gång?!
I månader gick jag och saknade denna underbara och ska jag då klara av att släppa henne igen med vetskapen om att det är mitt egen jävla misstag?! Förra gången kunde jag inte påverka.

Efter att praktiskt taget bestämt att en familj ska komma nu på torsdag för att träffa henne har jag bara lust att ta henne och springa så långt ut i skogen som möjligt och stanna där.
Jag klarar inte av det. Jag tänker inte göra det.
Ända sen vi la ut den där annonsen har hon gått och kollat på mig med sina extra ledsna ögon,
hon är vacker den här donnan och hon får mitt hjärta att smälta.
Hon kommer och buffar och knuffar och vill inget annat än att man bara ska vila handen på hennes enorma huvud.
Jag älskar den här hunden.
Barnen är helt fästa vid henne, Teo skulle mest troligt aldrig förlåta mig. Det är ju hans bästa vän också.

Jag vägrar. Jag säljer hellre min själ än den här hunden!
Eller åtminstone bilen, eller något annat skit som faktiskt inte spelar någon som helst roll.
Jag skulle hellre skuldsätta mig upp över öronen än att inte få ha min älskade Saga kvar.
Det finns ingen människa som skulle se henne på samma sätt, hon skulle aldrig bli lika uppskattad igen.

Jag tänker ta bort den där annonsen och ringa till dom människor som ville komma och träffa henne och säga att det faktiskt inte kommer bli så. Jag klarar inte av det.

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka klura ut något sätt att tjäna riktigt snabba pengar på!
Sen ska jag krypa ner bredvid min sjuka sambo.
Ha´re bra, hej.

Min stora "häppiga" (Martins ord för häftig som T tycker är skitroligt) Teo har dom senaste dagarna
gått och kliat och gnuggat sig i ögonen konstant! Han blir riktigt förbannad och kommer och skriker att
jag måste göra nånting men jag vet inte vad jag ska göra. Han har fått skölja och torka ordentligt men
ändå börjar han efter några minuter igen.
Nu undrar jag om någon kunnig människa därute möjligtvis vet om man liksom kan få kli i ögonen om man har dålig syn? Jag har sett att han sitter och kisar (heter det så?) när han kollar på tv:n, som om han liksom inte ser ordentligt eller måste anstränga sig för att kunna urskilja saker o ting på tv:n.
Eller om man är hundallergiker, kan man få kli i ögonen då eller får man typ utslag?
Eller vad sjutton det nu kan vara, jag har suttit o klurat men blir inge klokare.
Hoppas nån vet, men det blir nog en tripp till HC o kolla, men han är liksom inte svullen bara lite röd i ögonen. Inge kladd eller nå annat som inte hör hemma heller.
Nu måste jag hänga tvätt.
Ha´re bra, hej!

Jag är en ganska självdestruktiv människa.
Jag gnäller onödigt mycket över saker jag varken kan påverka eller vill ändra på.
Jag är en fruktansvärt svår människa att leva med, och jag tycker att alla andra
får skylla sig själv som har med mig att göra. Det måste vara karma, dom förtjänar det!


Jag är nog den mest paranoida människa världen skådat, jag tror inte det finns någon
som kan ta hand om mina barn lika bra som jag själv så därför kan jag inte heller
lämna det ansvaret till någon annan, möjligtvis kortare stunder till deras pappa och dagis när jag måste till skolan.
Första natten jag sov utan min älskade Teo var när jag födde Tilia, mina planer sprack
när hon vägrade komma på dagtid och istället föddes elva på kvällen så jag blev tvungen att
sova kvar på förlossningen men stack som ett bi direkt morgonen efter.
Jag längtar och ser fram emot den dagen jag får riktig egentid med min älskade sambo, men
samtidigt måste jag ju vara realistisk: Vem är då kapabel att ta hand om mina älskade barn?!

Min son sitter i skrivande stund och leker med sin systers barbie, det är sånt vi gör i smyg på morgonen när
pappa i huset fortfarande sover. Han skulle flyga i taket, han håller väldigt hårt på sin bild av könsrollerna.
Bilar till T och dockor till Mini. Var det så när jag var liten? Jag vill minnas att jag lekte hårda tuffa lekar med min storebror som involverade både svärd och bilar med enorma däck, ändå tycker jag att jag blev liksom duglig.
Men för husfridens skull leker vi i smyg. Teo, jag och Barbie.

Klockan börjar närma sig dagisdags och jag ska än en gång se MIN älskade Mini slänga sig i armarna på hennes dagisfröken o skita fullständigt i mig. Förrädare.

Teo kom nu och hade slitit av Barbie benen. Han säger att Tilia får köpa en hårdare annars kommer han ha sönder alla. Lika bra o laga den innan Mini kommer ner o låter som en skadeskjuten kråka när hon får se sin barbie.

Dagis va de ja.
Ha´re bra, hej!

Liten mini :)


Finaste lilla saga som valp!


Ha´re bra, hej!

Bara på en natt blev det vinter, och Teo vaknade och såg snön på taket uppe.
Vilken lycka för våran lilla gosse som tjatat efter sin snowracer sen i maj!
Jag plumsa iväg till bussen vid sju igår men Patrick va ute med barnen innan dagis, massa lek o bus i snön.
Sen när jag kom hem hämtades barnen o sen lekte vi ute :)
Inte det lättaste att fota vildarna när dom svischar förbi på "schnooowräjsern" men bjuder på några suddiga och lite annat :)

Igår kväll efter att barnen somnade passade jag på att baka lite bullar, massa bullar blev det. Och stora om man jämför med dom jag brukar göra. Tycker att dom kan bli lite degiga om dom e för stora så gör hellre små som jag slipper grädda aslänge ;)


Den allra största kärleken <3


Blev så arg när denna blev suddig, hade blivit bra annars!


Mina små busar :)


Min fina lilla Tilia :)


Teo delade så snällt med sig av sin snowracer till Tilias stora lycka :)


140 bullar i frysen. Ooo massor i magen på lilla pappan :P


Avslutade kvällen med bullar och ett glas mjölk.
Sen somnade jag bara jag la huvudet på kudden kändes det som!

Ne nu ska jag invänta att Tilia vaknar så ska vi ut o leka lite.
Alla är lediga idag så det blir mysdag idag :)

Ha´re bra, hej!

Älskade Saga <3

 

 

Gudarna ska veta att denna hund är fan den bästa hund som vandrat på denna jord.

Och jag har verkligen mått jättedåligt över att hon helt plötsligt inte fick bo kvar hos oss för nått år sen.

Nu har vi bara hunnit haft henne ett litet tag och då kommer käftsmällen, verkligheten.

Vi har inte råd med en så stor hund, hon kostar nästan mer i mat än barnen gör  varje månad.

Hennes försäkring är dyrare än barnens, de största pengarna har vi hittills lagt på hunden och inte ens märkt eller tänkt på det för jag har bara varit sååå himla lycklig att hon kom tillbaka till oss.

Men nu kommer allt ifatt och våran ekonomi har inte utrymme för en sån stor hund, och det känns fan SKIT!!

Och med ökade utgifter och minskade inkomster hos både mig o Patrick så går det fan inte!
Och det gör mig så jävla arg, ledsen och besviken och riktigt jävla bajs!!

Nu ska Saga ut på promenad sen ska vi hitta på något.

Ha´re bra, hej!

 

 

Jag är så dålig på att uppdatera här, vet faktiskt inte heller om det är så överdrivet många som läser..?
Jaja men för dom få som faktiskt gör det kommer det här något extra saftigt att bita i ;)

Jag har gjort färdigt min praktik och har precis påbörjat en ny kurs. Medicinsk grund.
Den mest intressanta kursen enligt mitt tycke, slipper känna efter och reflektera så mycket.
Det är liksom redan bestämt att såhär ser kroppens anatomi ut och det kan inte jag göra nånting åt!

Teo, älskade underbara. Hans dagar består till stor del att bråka med sin syster om ALLT.
Dom kan sitta och käfta riktigt länge om vems mamma det är, eller vems hund det är, eller vems leksak, osv i all oändlighet till det inte finns något som helst kvar att bråka om.
Annars så har min lilla prins faktiskt lugnat ner sig dom senaste dagarna när det kommer till trots mot mig och P.
Inte alls lika mycket bråk om såna självklara saker som att klä på sig INNAN man går ut, eller äter upp maten innan man går från bordet osv. Riktigt skönt att man kan se ett litet svagt sken i tunnelns slut!

Min lilla mini har blivit en riktig liten argbigga, visst hon har varit ganska bestämd länge men nu visar hon det tydligt.
Hon skriker och skäller och kastar grejer såfort det inte går enligt hennes planer och för att inte tala om när Teo
vill vara med och leka eller bara råka stå ivägen, då blir det livat i holken!
Det enda man hör från hennes lilla mun är Min mamma, Min pappa, Min saga, Min snutte, Min napp, Min katt osv.
HELA världen är hennes, sådeså!!

Jaja nu har jag skrivit så jävla mycket och inte nå direkt jätteintressanta grejer heller så nu får ni, som fortfarande orkar läsa något annat att vila ögonen på:


Tilia och Emilia för några veckor sen när Loijsan o dom kom hit :)


Mili assisterar Masterchef i köket :)


Supersmajlet :)


Det var jättestackars Mili som hade hosta och ont i munnen :( Men en isgrej och alvedon senare
blev hennes tillvaro någorlunda duglig.


Vi var upp på långnäs en av de kallaste dagarna och matade fåglarna.
Teo visade sig modig och matade dom riktigt nära, jag avskyr dessa fjäderfän!


Tili fick nya legging, kofta och skor som hon minst sagt blev missnöjd med.
Vet inte om det var passformen eller färgerna som inte tilltalade fröken!


Teo satt och surade i soffan en tidig morgon...


Sååå vi pussades lite så blev han genast...


Mycket glaaadare :) (vet inte vart hans överläpp tagit vägen men den är nog där)


Tili visar sitt rätta jag när hon inte fick en kaka innan maten.


Masterchef slängde ihop lite pannkakssmet bara sådär.


Tilia har lärt sig klättra upp i Teos säng, farligt och riktigt påfrestande för mitt stackars hjärta kan jag lova.
Den är ganska hög och hon har inte räknat ut hur man tar sig ner oskadd.


Jag slängde ihop en tårta till min handledare sista dagen på praktiken.


Min lilla ruffs!


Fialotta borstar sina tänder innan dagis.


Jag gosar med världens bästa och mångfaldig vinnare av priset "mest dreggel i en o samma mun".


Trött o tröttast gosar lite i smyg.


Jag insåg att min lillebror Marcus blivit långhårig och bestämde mig för att göra det bästa av situationen!


Skogspromenad innebär ligga i lingonris och rulla runt som en dåre.


Morgonmys i mamma o pappas säng är det bästa som finns, lampan på kameran är inte mysig.


Lite bilder på barnens rum som är på tok för litet för alla deras saker och
dessutom allt som oftast i en enda stor röra. Tilias säng iaf med tavlorna från
morbror Tias ovanför.


Teo i sin säng, han frös så mycket efter badet ikväll så han skulle sova i sin morgonrock.


Tilia kommer självklart och ska vara med på bild också :)


Hon försökte sen sno med sig Teos allra käraste leksaker innan hon gick ner
men utan vidare framgång.


Lite tavlor på ena väggen.


Teos tavlor som han envisas med att lägga under täcket VARJE kväll!


Tidig julklapp från barnen morfar som blev pussad och kramad som aldrig förr av iaf Teo. (Tilia pussas ju nästan jämt i vanliga fall också)
Älskade pappa köpte denna fina med inbyggd DVD och väggfäste så båda barnen ska kunna kolla innan dom somnar på kvällen. Tusen tack!


Avslutar med en inte alls så gammal bild på min morfar (barnens gammelmorfar) och Tilia.
Ser ut som om det vore jättelänge sen men det är inte alls så länge sen detta togs.


Nu får det räcka med bilder för min del. Mina axlar värker och mina ögon är alldeles fladdriga.
Ha´re bra, hej!

Att jag aldrig lär mig. Jag blir lika arg och frustrerad varje månad.
Man vill bara ta tag i dom och slita sönder skiten och hoppas att dom aldrig mer kommer igen!
JAG VILL INTE SE ER!

Det är självklart denna drös med räkningar som väller in varje månad jag menar.
Och jag blir lika överraskad varje gång. Ska jag betala det här...?

Den lilla gnutta hopp om något litet vardagslyx är som bortblåst när jag räknat ihop skiten.
Gå och självdö nånstans äckelpappersbitar!
Och för att inte tala om bilskatt, jävla påhitt! O just denna månad?! APSKIT!
Skrota skitbilen och köpa en spark nu när vinterjäveln kommer!

BLÄÄÄ för dessa snuskräkningar (som kan tolkas på två sätt ;)) och skatter och alla andra skitsätt att suga pengar från mig!

Nu ska jag ta en kopp te, förbereda min muntliga redovisning jag ska ha imorgon och sura satan över min eländiga ekonomiska situation!!
Ha´re bra, hej!