Om det fanns en veckodag som hette kaos skulle det vara denna dag.
Var iväg till Emma på ljusparty igår, nu har jag börjat fatta meningen med det där. Jag fattar några år efter alla andra men det var trevligt och mycket fina grejer. Det var snorkallt och jag dog nästan på vägen hem sen. Väl hemma sov T så sött, trodde jag. Han vaknade strax efter att jag slagit ner röven i soffan. Skrek ett tag sen somnade han om igen, jag satt i chock ett tag innan jag började plocka lite här hemma. Kollade på prison break sen låg jag och vred mig i sängen i några timmar innan jag somnade. Vid tre vaknade T och skulle komma och sova bredvid oss. Han låg och sparkade, kastade huvudet mellan mig å P och snodde kudden av mig hela tiden. Jag sov några minuter åt gången medans T levde rövare i sin djupa sömn.
Imorse ringde klockan kvart över sju och jag började det eviga tjatet för att få Patrick att vakna. Jag gjorde välling som T drack medans jag plockade fram kläder till honom och klädde på mig. Sen klädde Patrick på T och jag skulle försöka få på honom ytterkläderna. Det var det värsta jag har varit med om på länge. Han slogs, kastade sig med huvudet före ner i golvet, slet av sig sockorna och vantarna ett flertal ggr, skrek som en gris och tillslut petade han mig i ögat och började skratta.Såna gånger blir man så arg men ändå kunde jag inte låta bli att skratta. Jag var iaf helt slut innan jag ens hunnit utanför dörren och väl ute blev det inte bättre. Kallt, snöigt och Teo drog av sig mössan hela tiden. Kom lite sent till dagis och väl där var det surtanten som tog emot Teo så han skrek som en galning och jag blev jätteledsen.Jag var tvungen att lämna min älskling skrikandes och påbörja min vandrig hemåt igen. Det är jättehalt ute och jag gick och spände mig hela tiden för jag har varit livrädd att halka efter dom psykodrömmar jag haft. Utanför Ica blev mina hopp om en lyckad hemfärd bortblåst. En isfläck med lite söt pudersnö på bidrog till att hela min sida nu spänner och ena mitt ben troligvis kommer behöva amputeras. Såfort man halkar så kollar man direkt om det är någon som sett en sen efter några sekunder när man inser att man faktiskt halkade känner man smärtan smyga sig fram på ett flertal ställen på kroppen. Jag kom hem och var helt slut, somna på soffan av ren rädsla skulle jag kunna tro. Jag å min älskade storebror har diskuterat denna hemska halka och mina psykodrömmar ett flertal ggr och nu måste jag ringa till honom och informera att det nästan blev som vi befarade. Som tur inte lika illa! Nu ska ja äntligen försöka få i mig lite frukost om jag kommer upp ur soffan. Annars kryper jag för jag är skithungrig. Oj jag såg nu att det får bli lunch, klockan går för fort idag.
Ha´re bra, hej!