Teo slockna direkt när han la sig ikväll, helt utslagen efter dagens bus.
Men Tille däremot måste självklart då sätta sig en aning på tvären, problemet är ju
bara att det är så himla stackars Tilia jämt och att hon är så fruktansvärt söt att det faktiskt
inte gör någonting för min del. Hon kommer bara bli skitsur imorgon när vi måste väcka henne ;)
Hon har haft så jobbigt nu ikväll, först låg hon och sjöng i vanlig ordning.
Men sen blev det lite ledsamt däruppe och försiktigt börjar hon ropa efter mamma.
Efter ett par-tre rop är det inte försiktigt längre utan helt förtvivlat.
Kommer upp o då säger stackars Tille att hon fryser om sina fötter. Hon måste ha strumpor.
På med strumpor fast det är tokvarmt inne hos oss. Puss o gonatt.
Efter några minuter är det väldigt stackars igen.
Hon är såååå törstig. Ja Tilia, du svettas väl ut all vätska genom fötterna tänkte jag men
en halv mugg med vatten senare var hon nöjd. Puss o gonatt trodde jag men icke.
Efter tio minuter hörs ännu en klagosång från övervåningen.
Staackars lilla Tille har såååå ont i armen. Upp och blåser på armen som tillsynes är oskadd men ojoj så ont hon har.
Puss o gonatt igen.
Några minuter går sen är det samma visa igen, ynkliga lilla Tille har ont i andra armen också.
Men stackars liten, hur ska detta sluta? Kommer HELA armen behöva amputeras?
Den här gången räcker det inte att pussa o blåsa, hon måste ha plåster.
Ner och hämta ett plåster innan hennes pipiga skrik om plåster väcker Teo.
På med plåstret och sen puss o gonatt.
Minutrarna går och jag tror nästan hon somnat, sen kommer det.
Helt galen och med en så gäll röst att jag tror hon har plåstret i halsen! MAMMA! MAMMA! MAMMA!
"Tappat plåstret, ont armen!" Tillbaka med plåstret, puss o gonatt.
Snälla Tilia somna nu innan din bror vaknar och blir vansinnig över allt spring där uppe.

Ha´re bra, hej!

Jag har ju valt en annan väg i livet än de flesta andra, gör saker i lite fel ordning och
har hittills inte haft några direkta mål i livet som jag kämpat att uppfylla.
Något jag däremot den sista tiden har kämpat med är den här undersköterskeutbildningen.
Juni är det färdigt, ingen är så lycklig som jag för det!

Men något som gör mig så fruktansvärt arg och frustrerad är när jag ser folk
som inte har utbildning gå in och ut på t.ex ålderdomshemmet som ligger här bredvid.
Hur tänker personalen på resursen/kommunen som väljer att spara pengar genom
att ha outbildad personal? Jag säger inte att alla som jobbar och är outbildade är opassande
men varför ta någon utan när det finns så många med utbildning som går arbetslösa?
Enligt min åsikt ska personer med utbildning gå före, varför ska annars dessa utbildningar existera?
Jag blir helt enkelt trött på att människor utan utbildning går före, av vilken anledning?
Jo för att det är billigare, de kan inte kräva lika mycket i lön som någon med utbildning.
Detta är något som verkligen sticker i mina ögon och jag tycker att det suger!

Tillbaka till mina enorma framtidsvisioner ;)
När jag under de senaste året sett att jag faktiskt är kapabel till att sköta mina studier
och få mer än godkänt på mina kurser känner jag mig lite överdrivet ambitiös.
Varför nöja sig med bara undersköterska?
Mitt nästa mål är ett fullständigt slutbetyg, därefter om jag inte ändrat mig blir det
sjuksköterskeutbildning. Det är ju mycket möjligt att jag ändrar mig men
i vilket fall som helst måste jag ju ha ett slutbetyg.
Jag kan inte ens sitta och vara optimistisk över detta, jag är fortfarande så
jävla arg på det här skitjobbautanutbildningnärdetfinnsutbildadeattanställa!

Nu tänker jag sätta mig och sura över det istället.
Ha´re bra, hej!

Barnen har turats om att vakna tidigt de senaste dagarna.
Senast fem är det en av dom som ska upp o börja härja.
Vi har varit skonade från ruggigt tidiga mornar så det här kom som en käftsmäll.
Nu har jag visserligen börjat blivit van med deras nya rutiner, tackolov.
Imorse var det Teo som vaknade tidigt, ner och kollade på tv.
Han höll sig lugn en timme men sen startade dagens bravader.
De dagliga diskussionerna om allt självklart i hans liv, som han bara måste försöka ändra på
utifall vi någon gång släpper efter.
Men nej lilla Teo, du får inte hoppa i soffan idag heller.
Du får inte chips till frukost.
Fruktstund innebär inte snickerkaka och saft.
Tilia tycker fortfarande inte att det är skönt när du slår henne i magen.
Osv i all oändlighet, eller åtminstone tills kvällningen kommer och han slår igen sina blå.
Nu sover Tilia, Teo är fruktansvärt trött han också och har frivilligt lagt sig under en filt på soffan och vilar.
Alldeles lugnt och skönt med andra ord, ska därför ta en kopp kaffe innan jag skurar golvena.
Saknar min älskade faster och hennes familj. Jag hoppas att dom alla kan komma när Tille fyller år,
det vore alldeles utomordentligt.
Det blir stor kontrast när man har bott med varandra och det blivit utbytt mot nästintill daglig telefonkontakt istället. Inte riktigt samma sak :/
O älskade farmor, ojojoj va jag saknar henne. Underbara farmor anka <3
Usch nu ska jag sluta tänka på alla jag saknar innan min kaffestund förvandlas till snyftstund.
Ha´re bra, hej!

Igår efter dagis var det fint väder och barnen behövde göra av med lite extra energi.
Vi tog en promenad till Ica med Tomas m. fam.
Väl framme på ica får Teo syn på någon precis i ingången och han svärstannar.
Går inte en centimeter, reagerar inte på tilltal och försvinner bort i andra tankar.
Han första ord efter hans lilla dvala blev "Vad är det som har hänt?"
Sen kom resterande 20 frågor i en himla fart.
"Varför är hon liten?"
"Mamma, kommer du också bli liten nu?"
"Men pappa, är hennes pappa också liten?"
"Är hon samma som teskedsgumman?"
"Kommer jag aldrig heller bli stor?"
"Blir hon stor sen när hon blir stor?"
Osv i all oändlighet.
Detta är såklart Teos första möte med en kortväxt människa, dvärg.
Han var helt facinerad av denna kvinna, lite orolig över att hon skulle vara ledsen över sin längd osv men
han tyckte det var jättespännande och hade massor av frågor.

Det är mycket man ska hinna se innan man slutar förvånas, lilla T<3

Ha´re bra, hej!

 

Grattis på din dag älskade Annlouise <3

 

 

 

 

 

 

 

Senaste dagarna har vi fått en försmak av vad som väntas, älskade vår.
Så himla skönt att kunna vara ute i timmar med barnen och leka utan att frysa ääärslet av sig!
Idag har jag pluggat på förmiddagen, samtidigt som jag tvättade nån maskin.
Nu har precis butterkakan kommit ur ugnen och jag ska snart orka sätta på lite kaffe så ska jag
sätta mig på baksidan och fika lite.
Sen ska jag dyka ner i boken igen, alldeles för mycket som ska in i skallen nu men det ska väl
gå vägen det också.
På onsdag har vi utvecklingssamtal för Tilia, blir spännande att se vad mini bidrar med för
personlighet på dagis.
Igår när jag hämtade så sa en av fröknarna att tilia hade blivit jättearg när dom skulle byta blöja,
det var första gången dom hade sett henne arg. Jag blev väldigt förvånad då hon gärna och ofta
visar sitt temperament hemma. Men på dagis är hon tydligen väldigt harmonisk.

Jag måste försöka få ordning på alla tankar i mitt huvud runt Tilias kalas också. Vill inte att alla
ska komma på en gång så man knappt hinner uppmärksamma vilka som är här.
Så vi delar av det lite, det blir nog kanoners. Slår ihop det och firar Marika samtidigt,
det blir väldigt mycket fika och kalasande annars :) Inte mig emot visserligen men det blir
smidigast så så slipper folk flänga runt överallt.

Ne nu måste jag göra ett ryck här innan barnen ska hämtas. Imorgon är det lilla vasaloppet på dagis,
hoppas Teo vill åka skidor med alla andra. Annars får han springa och hejja på dom andra barnen.
Ha´re bra, hej!

Tänk om jag kunde ha fått sportlov denna vecka som alla andra små bortskämda elever i grundskolan och gymnasiet. Men nej då, Madeleine ska ha MASSOR att göra på båda kurserna så
ögonen står i kors och jag sliter snart av mig håret.
Idag har jag däremot vägrar plugga och städat precis hela lägenheten, nu vet inte jag exakt hur stor våran lägenhet är men den är över 90 kvm. Den känns vissa dagar för liten men när det är dags att städa är den för stor.
Men alla sängar är renbäddade, allt är skinande rent och tvättkorgen tom, det blev den enda prestationen från
min sida idag medans barnen var sina 5 timmar på dagis.
Sen blev det mellanmål, lek&bus, middag. Allt detta medans Patrick först var i Gävle sen upp till Bollnäs direkt.
Nu ikväll stack han iväg och träna, tur att barnen sover för jag har ingen energi till att lattja mer idag.
Imorgon är barnen lediga och det är tänkt att jag ska försöka hinna med att plugga lite medans Tilia sover middag.
Vi får se hur det blir med det.
Jag ligger i soffan och kollar på tv4plus, sexlingar i familjen. Herremingud, vilken fantastisk familj!
Här har jag huvudvärk med två ungar, men det paret är ju helt otroliga!
Visserligen tror jag att om man får så många barn samtidigt ser man nog till att få tid tillsammans mycket oftare
än folk som har ett par-tre barn i olika åldrar. Dom verkar ha fantastiska familjer som ställer upp
som barnvakt så dom får rå om varandra, vilket många andra inte har.
Det är verkligen inspirerande att se deras vardag. Riktigt häftigt att få 6 ungar samtidigt, inte lika häftigt när alla hamnar i 2-årsålder med trots och potträning ;)
Ne nu får jag asont i handleden av att böja händerna helt märkligt för att kunna skriva så nu ska jag fortsätta
förundras över dessa människor.
Ha´re bra, hej!

Nu har jag gjort färdigt två betygsgrundande inlämningsuppgifter till social omsorg som
jag påbörjade för flera veckor sen men inte riktigt känt mig helt nöjd med, men nuså!
Jag har dessutom klemat ihop semlorna jag bakade igår så nu ska jag fira mina
enorma prestationer genom att åka till min mormor och morfar och bjuda på lite semlor.
Teo blev förövrigt jätteledsen imorse när jag lämnade på dagis, kändes inte alls bra.
Det har inte hänt på jättejättelänge så det var väldigt jobbigt. Men men, såna dagar måste ju komma också.

Slänger in nån bild på mina nybakade semlor :)





Ha´re bra, hej!