inte ens trött...

Sitter alldeles ensam.
Det är så lugnt, nästan för lugnt.
Sitter och tänker massor, så blir det jämt när man bara är.
Jag gnäller ganska ofta om att jag aldrig har egentid när jag
medvetet ser till att jag aldrig får det för då händer det.
Massa tankar som flyger fram o tillbaka i hjärnan.
En hel del hemska och avskyvärda minnen som jag kämpar
så hårt att förtränga.
Det är så svårt att älska en människa som har sårat så djupt.
Lyckas man någonsin förlåta, eller fortsätter man bara förtränga det?
Det är ju ändå så mycket jag inte har fått svar på.
Varför? Och hur fan kunde du?
Jag tror jag fortsätter denna kväll med att bita ihop, förtränga, missbruka musik och kedjeröka.
Destruktivt men jag ska upp med barnen imorgon så jag har inte tid att bryta ihop nu.



The scars reveal the hidden place deep down in you 
Like a shadow from the past and nothing is true
A reflection from a dejected face, it comes to
Memories will last, I am crying for you.


Kommentarer
Postat av: Loijsan

Jag är precis som du! Vet inte om man kan kalla de elefantminne men nog e de svårt o släppa de som sårat en djupt!

Jag tror inte att man någonsin glömmer, iaf vet jag att ja inte kommer göra de!

Nu e de inte riktigt samma saker som sårat mig men de e inte de som e av betydelse!

Man får helt enkelt tänka igenom om man är villig att lägga det åt sidan.

Sålänge personen i fråga visar att den verkligen har ändrats så borde de ju gå.

Annars får man helt enkelt gå en annan väg!

2009-12-19 @ 14:16:11
Postat av: sina

Skickar massvis med kramar till dig o dina sockersöta barn och önskar er med en riktigt god jul!

Hoppas vi kan ses inom snar framtid!

2009-12-19 @ 23:16:47
URL: http://www.sina-emmie.blogspot.com
Postat av: Eda

Lyssnar på Ann-Louise...

Kramar från mig...

2009-12-26 @ 15:17:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0