Teo har varit jätteledsen till och från hela natten. Vet inte om det är att han har ont i tänderna eller om han bara har mått lite smått illa inatt för han har gråtit som en liten flicka och ropat på mig hela tiden. Självklart fick han sova mellan mig och P eftersom P tyckte han lät så ynklig. Det resulterade i att jag inte sovit mer än en timme i sträck på hela natten.
Teo har bökat runt i sängen som en galen gris och pappa låg dessutom och snarkade i vardagsrummet så jag trodde jag skulle bli galen. Strax innan sju gick vi iaf upp, meningslöst att ligga kvar när alla är klarvakna.

Pappa åkte hem vid tio och kommer inte tillbaka förän han ska flytta in i lägenheten i Sibo. Denna dag ska vi för alltid minnas som familjen Åhsberg/Sundins befrielsedag. Det är så tyst och lugn här nu igen så jag börjar ännu en gång få tillbaka livslusten. Ingen som spiller ut kaffe i min huva på jackan, ingen som äter och pratar hela nätterna och ingen som konstant har nånting att säga. Tack gode gud för denna gudomliga dag.

Teo sover middag och jag ska gå ut och borsta Saga en sväng. Det blir så fruktansvärt mycket hår överallt så P hotar med att raka av henne all päls. Lika bra att skona henne från den förödmjukelsen och helt enkelt borsta ist.

Idag är det ju alla hjärtans dag och Patrick ville hitta på nått mysigt sa han. Jaha, vad kan detta innebära?
Min fantasi är ju inte den bästa och ingen direkt ork till nå stora äventyr har jag heller. Vi får se vad vi hittar på =)

Nu ska ja ha en tyst minut innan jag beger mig ut.
Ha´re bra, hej.