Pappa tog tillbaka Saga i lördags och det skulle ju bli så bra för henne uppe i Sibo.
Idag, tre dagar senare har han redan tröttnat. Han sa att hon lossar onormalt mycket päls och att det inte går när han bor som har bor med vedeldning och brandrisk och blablabla.
Det sista jag sa innan han tog hem henne va Är du verkligen helt säker på det här nu?! Hon måste borstas minst två ggr om dagen och ändå måste man dammsuga minst en gång om dagen för att det inte ska bli fullt med hår i hela lägenheten.

Jodå det var ingen fara för det hade han minsann tid med och det skulle bli såååå bra.
Idag har han varit i full jakt efter en köpare på henne vilket gör mig så himla ledsen.
Jag trivs jättebra med henne, Teo och patrick också. Visst är det skitjobbigt men det är ju värt det.
Jag blev så arg så jag frågade honom om han inte kunde ha henne kvar iaf tills vi flyttat så kan vi ta henne IGEN då
men då svarade han: Nej nej, du är för pedantisk, bara inse att hon inte kan bo hos er.

Ursäkta, vart har hon bott dom senaste månaderna då?! Jo hos oss! Det är ju han som inte klarar av eller inte orkar med henne och sen försöker han få det att låta som om det inte funkar hemma hos oss.
Här har hon aldrig behöva varit ensam längre stunder, fått varit ut flera flera timmar om dagen med minst tre långpromenader.
Hos honom har hon suttit själv dom här dagarna å han har åkt hem och rastat henne som hastigast bara.
Om det var så att jag var för pedantisk hade varken han eller Saga kommit in här ifrån början då båda två är lika stora
lortgrisar, seriöst. Jag vet att jag har varit väldigt pedantisk men det är jag verkligen inte längre, inte om man jämför med förr. Det har jag varken ork eller tid med.
Om hans fejk-allergier och inbillade brandfaror ska göra att jag inte ens kommer kunna träffa henne igen blir det inte roligt att heta Mikael. Jag har inte lagt ner massa tid och energi på att få henne att få ett självförtroende och bete sig som hund istället för ett kolli så nån sunkunge ska få förstöra henne. Han skulle antagligen sälja henne till första bästa som kom och vifta med några slantar framför näsan på honom och det gör mig ännu mer arg.
Min underbara lilla sessa, jag påstår absolut inte att vi ger henne det idealiska hemmet men här har hon alltid fått den tid och uppmärksamhet hon behöver. Jag skulle aldrig i hela mitt liv missunna den hunden nånting då hon verkligen är en alldeles underbar och lättskött hund. Hon kräver nästintill ingenting utan är nöjd sålänge hon får lite kärlek.

Nu ska ja gråta en skvätt innan t vaknar och maten ska lagas.
Ha´re bra hej.