Patrick åkte iväg med pappa en sväng så nu sitter Teo snällt på golvet och leker med klossar och jag slöar i soffan.
Känner mig riktigt bortskämd som kan sitta här medans han leker, han vill vanligtvis inte leka själv längre stunder så det är lika bra att ta tillfället i akt.
Idag har målarna varit här sen innan sju imorse, trodde att det skulle vara relativt mycket dom skulle ha hunnit med idag med tanke på att det var två st men när vi kom hem vid halv fyra igen så är det ingenting som är färdigt utan knappt påbörjat.
Det har tagit dom en hel dag att bara spackla skarvarna, dom har inte ens slipat eller nånting. Jag fattar ärligt inte vad dom har gjort här inne heela dagen för det dom har gjort hade jag kunnat gjort själv på typ en timme.
Iofs så ser båda ut att vara ganska redo för pension och kanske inte klarar av att hålla högt tempo en hel dag men såhär sakta trodde jag inte det skulle gå.

Hoppas bara att dom blir färdiga med ena sovrummet och köket imorgon så att vi kan sova ordentligt och äta i helgen.
Känns som om den här lägenheten är ett evighetsprojekt och nu ser jag faktiskt inget ljus i tunneln.

Lilla underbara Teo har varit lite smått påfrestande idag. Han har tjatat och tjatat efter allt som han vet att han inte får ha.
Så fort han inte fått som han vill har han blivit helt galen och kastat grejer omkring sig och slagits nått så fruktansvärt.
Nu kommer han klättrandes här med sin fisk och napp så jag ska gosa lite med honom och hoppas på att Patrick kommer hem snart. Känner att jag måste kramas lite för att hålla hoppet uppe om en morgondag.
Ha´re bra, hej.