Jag har försökt dona med annat för att undvika att snäsa i onödan på stackars P som dagligen får stå ut med mig.
Jag har skottat MASSOR av snö, rensat ur Teos garderob, sorterat deras leksaker o kastat en del i smyg, plockat med disken, varit ute och lekt med barnen i all snö, torkat allt vatten efter snön i hallen, tvättat, dammsugit, kastat massvis med sopor, vikt in massor med rena kläder, bäddat sängar, skrivit lite mer på min sista psykologi-uppgift, lagt barnen, slösurfat efter en ny tv och slutligen dött med ett glas julmust, muttrandes framför datorn.
Jag tycker jag har hållt igång och hunnit åstakomma en del men ändå pirrar det i benen o rastlösheten kommer krypandes. Dags o ta ner julgardinerna kanske? Plocka ner julgranen?
Jag är antagligen lika bitter imorgon också så då har jag ju något att göra då.
Ne, nu får det bli ordning på torpet.
Ha´re bra, hej!